Den skrämmande maskinen

Jag såg i TV-nyheterna ett reportage om en cancersjuk kvinna, uppskattningsvis drygt 50 år, som inte hade lång tid kvar. Trots detta arbetade hon trekvartstid, som jag uppfattade det i en livsmedelsbutik. Hennes arbetsgivare tog stor hänsyn till hennes situation och gav henne arbetsuppgifter som hon för tillfället orkade med.
Och det lät ju bra. En sjuk människa hade meningsfulla arbetsuppgifter trots den hopplösa prognosen.
Men nu kom Försäkringskassan in i bilden. Med hänvisning till det nya regelverket krävde man att kvinnan skulle säga upp sig och söka ett heltidsjobb. Hon var inte tillräckligt sjuk för att vara sjukskriven till 75 procent.
I studion fanns en politiskt ansvarig och en läkare. Den politiskt ansvarige sa att det av lagens förarbeten framgår att lagen i sådana här fall inte ska tillämpas på det sätt som gjort, med andra ord att man inte ska begära att kvinnan ska söka heltidsjobb. Läkare sa att hon läst förarbetena och hade tolkat dem så som Försäkringskassan tolkat dem.
Läkaren och regeringsrepresentanten var överens om det absurda i att kvinnan inte skulle tillåtas vara kvar vid sin anställning. Man talade om möjligheten att överklaga till länsrätten. Alla som drivit en process vet hur många månader, kanske rentav år, det kan ta.
Det som jag tycker är verkligt skämmande i detta är att en tjänsteman vid Försäkringskassan formulerar uppmaningen: ”Säg upp dig och sök heltidsarbete.”
Hur stora möjligheter har en sjuk person som passerat de 50 att få ett nytt heltidsarbete på dagens arbetsmarknad. Med största sannolikhet skulle resultatet bli att kvinnan skulle bli arbetslös.
Att någon formulerar meningen ”Säg upp dig och sök heltidsarbete” är upprörande inkompetent, eller hur? Förutom bristen på realism är det fruktansvärt cyniskt och en stötande behandling av en medborgare. Vi ser en skrämmande maskin här.
Detta räcker väl inte som anledning till åtgärder mot den aktuella tjänstemannen, men däremot detta: Det är oaktsamhet med skattemedel. Istället för en kvartssjukskriven person får vi en arbetslös person. Men då belastas ju inte Försäkringskassans budget utan A-kassan och den statliga budget som hör till detta.
Vi har en tradition av ombudsmän här i Sverige, men en saknar vi: SundaFörnufts-ombudsmannen.
Dit skulle man kunna vända sig med sådana här ärenden, och så skulle Sunda Förnuftsombudsmannen säga till Försäkringskassan: ”Det säger ju sunda förnuftet att kvinnan ska få vara kvar på sin arbetsplats. Ändra ert beslut!”