Vad vet Mona Sahlin om priselasticitet?

”Vad händer med alla nya städföretag om RUT-avdraget försvinner?” frågade TV-reportern. ”De företagen ska finnas kvar”, sa Mona Sahlin.
Detta korta svar ger anledning att reflektera. Det så kallade RUT-avdraget kommer att avskaffas om de rödgröna kommer i regeringsställning. Som skäl brukar anges att det är fel att skattepengar skall gå till att subventionera städarbete hos rika när de kunde användas inom skola, vård och omsorg istället.
Låt oss skärskåda detta resonemang. Det sägs att 10.000 arbetstillfällen skapats som en följd av att den som anlitar företag för hushållsnära tjänster får dra av 50 procent av arbetskostnaden på sin deklaration. Dessa nya, växande företag erbjuder exempelvis städning och hjälp med trädgårdssysslor eller förmedlar sådana tjänster.
Mona Sahlin kanske får rätt i att dessa företag kommer att finnas kvar. Frågan är dock hur många av företagens anställda som mister jobbet. Det är här som priselasticiteten kommer in.
Priselasticitet är ett mått som anger hur känslig en marknad är för prisförändringar. Hög priselasticitet betyder att efterfrågan sjunker snabbt när priset stiger, medan låg priselasticitet betyder att lika mycket säljs av en vara även när priset stiger.
Kal, vår käre göteborgare, kan tjäna som ett exempel på det senare, när han säger: ”Priset på brännvin har ännu inte kommit upp i sitt rätta värde.”
Den aktuella prisförändringen innebär alltså en fördubbling av priset. Eftersom dessa jobb inte fanns innan RUT-avdraget infördes kommer de säkerligen att försvinna när avdraget tas bort och priset för tjänsten därmed fördubblas.
Låt oss anta att dessa 10.000 personer i genomsnitt tjänar 15.000 kr/månad och betalar en tredjedel av lönen i skatt. Arbetsgivaren betalar då 20.000 kr/månad inklusive arbetsgivaravgifter. Om denne lägger på 30 % (6.000 kr) för egna omkostnader och vinst, så faktureras kunderna 26.000 kr plus moms för en anställd under en månad. Momsen, 25 % är då 6.500 kr. Om arbetsgivaren med administrativ personal tar ut hälften av pålägget (hälften av 6.000 kr) i lön så blir det med egenavgifter 4.000 kr, varav 2.000 kr går till skatt och sociala avgifter. Det innebär att företaget som anlitar personen betalar in 5.000 för den anställdes skatt, 5.000 för den anställdes sociala avgifter, 6.500 kr i moms och 2.000 i skatt och sociala avgifter för administrativ personal. Summa 18.500 kr per månad eller 222.000 kr per år. För 10.000 anställda blir det på ett år 2,22 miljarder kronor.
Om dessa jobb försvinner minskar alltså skatteintäkterna med 2,22 miljarder. Samtidigt ska 10.000 personer ha arbetslöshetskassa (90 procent enligt de rödgrönas bud till väljarna). Det blir 13.500 kr/mån x 12 månader x 10.000 personer = 1,62 miljarder kronor. Lägg till sociala avgifter (A-kassan är pensionsgrundande) så blir A-kassenotan 2,02 miljarder kronor. Summan av inkomstminskningen och utgiftsökningen för det allmänna blir då 4,24 miljarder.
Från detta ska dragas de minskade RUT-avdragen. För en anställd faktureras kunderna 26.000 kronor. Avdraget, 50 %, blir då 13.000 kr. Detta gånger 12 månader gånger 10.000 personer är 1,56 miljarder kronor. Dessutom betalar de arbetslösa skatt, en tredjedel av 1,62 miljarder är 530 miljoner. Nettominskningen i skatteintäkter blir alltså 4,24 – 1,56 - 0,53 = 2,15 miljarder kronor.
Frågan är: Känner Mona Sahlin och Lars Ohly inte till detta förhållande, eller har deras kunniga rådgivare berättat detta men de bryr sig inte om det, eller känner de till detta men låtsas som ingenting därför att regeringsmakten kan vara värt det priset?
Eller är det för principens skull?
Och Miljöpartiet, som gillar RUT-avdraget, avstår från mer än 2 miljarder skattekronor för att få del av regeringsmakten.
Detta är pengar som skulle kunna användas till skola, vård och omsorg istället, samtidigt som allt fler medborgare med ansträngda tidsbudgetar skulle upptäcka fördelarna med att köpa dessa tjänster och få tid över till annat.
I själva verket är försöket med RUTavdrag en utmärkt lektion i dynamiska effekter. Sänkt marginalskatt ger fler jobb och ökade skatteintäkter.
Det vore bra om någon kunde undervisa Sahlin och Ohly om priselasticitet.
Fast, det är väl så, som Sven-Eric Liedman skriver, att ”makten flyr obekväm kunskap”.