Jag läste någonstans en notis om att psykiska problem är mindre vanligt hos fågelskådare än hos folk i allmänhet. Var det inte det jag trodde.
Det som skiljer fågelskådande från många andra mänskliga aktiviteter är att du inte ska tro att målet för din koncentration, alltså fåglarna, ägnar dig någon större uppmärksamhet. Faktum är att just detta är en viktig del i fågelskådandet – att inte dra till sig uppmärksamheten. Därav dessa gröna jackor, gröna byxor, gröna stövlar och gröna kikare.
Och om en fågel skulle få syn på dig så skulle den bara ägna dig en förströdd blick, kalkylera över vilken fara du utgör, och sedan återgå till de för artens överlevnad basala aktiviteterna.
I bilköer har jag ofta förundrats över att kvinnliga förare i bilarna bredvid är så vackra. Det är något utöver det vanliga. Jag tror att det är koncentrationen på att göra något där man glömmer sig själv. Hantverkare i verksamhet är också vackra. Det är ett speciellt skimmer över vyn.
Filosofen René Descartes myntade uttrycket ”Cogito, ergo sum”. ”Jag tänker, alltså finns jag”. I dag hör man ofta uttrycket ”Syns du inte finns du inte”. Detta är givetvis ologiskt som det står, men för ett företag på en marknad kan man säga ”syns du inte finns du kanske snart inte”.
För människor är det ett skadligt uttryck. När Ebba von Sydow skriver att hon varit på en premiär där alla var så underbart trådsmala hoppas man att ingen läser.
Jag lyssnade nyligen i P1 på programmet Spanarna, där man talade om uttrycket ”showmantic” som har ersatt romantiken. Det går ut på att synas. I ett program i SVT tävlar ett antal personer om att få bli programledare. En av dem sa: ”Jag älskar att se mig själv i TV”. Jag vill se en programledare som säger: ”Det finns så mycket intressant att berätta”. I TV-programmet ”Packat och klart” nyligen besökte reportern Casablanca. Eter att ha beklagat sig över trafiken och på engelska frågat förbipasserande om de sett filmen, försökte han, fortfarande på engelska, framföra till en fransktalande servitör att han var laktosintolerant. Intresseklubben antecknar!
Jag undrar om Descartes idag skulle skrivit ”Jag syns, alltså finns jag” som ett uttryck för vår tids narcissistiska kultur. Och med filosofi som en bas för hur vi ska leva våra liv skulle Descartes kanske ha föreslagit att vi istället skulle ”fokusera” på ”Jag ser, alltså finns jag”.
En tillvaro med pressen att hela tiden leva upp till uttrycket ”Jag syns, alltså finns jag” kommer för de allra flesta att leda till tillkortakommanden, hur mycket man än deltar i dokusåpor, köper SUVar, piercar och tatuerar sig, bloggar (hmm...) eller vad man nu tar sig till. Det finns helt enkelt inte tillräckligt med uppmärksamhet för att tillfredsställa det samlade behovet. De flesta av oss hamnar på underskott. Andy Warhols förutsägelse att alla i framtiden kommer att vara världsberömda i femton minuter håller nog inte.
Genom att byta fokus från ”att synas” till ”att se” förändrar vi i ett slag både vår strävan och vår tillvaro.
För den som börjar intressera sig för fågelskådning, till exempel, öppnar sig en värld som bara blir större – skönhet, vördnad, rikedom, frid.
Om vi lever efter mottot ”Jag ser, alltså finns jag” är framtiden obegränsad, både i naturen och kulturen. Den som vill få en annan person (sannolikt en ganska ung) att byta fokus från att vilja synas till att vilja se står dock inför en svår uppgift. Att säga ”Skaffa dig en hobby” ger nog ingen omedelbar framgång.
Det är klart att vi behöver bekräftelse. Hjalmar Söderberg skrev: ”Människan vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon sorts känsla. Själen fryser inför tomrummet och vill kontakt till varje pris som helst.” Dessa rader tänker jag på när jag ser en busskur där någon har krossat glaset. Där har passerat någon som inte är tillräckligt älskad eller beundrad.
Med utgångspunkten ”Jag ser, alltså finns jag” får livet ett annat fokus. Och en dag upptäcker man kanske att man är älskad och beundrad, inte för att man försöker synas, utan för det man ser.
måndag 31 mars 2008
tisdag 18 mars 2008
Filmens fiender – ett filmsynopsis
ANSLAG. Den 28 december 1895. Två bröder visar en film om ett ångtåg som ankommer till en järnvägsstation. Delar av publiken svimmar.
PRESENTATION. Stumfilmen blir populär underhållning. Den gyllene fars-eran följs av äventyrsfilmer, komedier, dramatiska filmer, nyhets- och dokumentärfilmer. Följetongfilmer med cliffhangers blir ett återkommande nöje för biopubliken. Ljudfilmen gör entré. 1927 hörs Al Jolson säga några repliker i Jazzsångaren – en sensation! Färgfilmen får sitt genombrott 1939 med "Borta med vinden”.
FÖRDJUPNING. Storfilmer i stora, breda format och med mängder av statister drar storpublik till biograferna. På 1950-talet kommer Cinerama med tre projektorer i specialbyggda biografer, Cinemascope med en extra bred filmduk, Todd-AO-systemet med 65 mm film i kameran – 70 mm film för sex ljudspår – och magnetisk inspelning av ljudet.
KONFLIKTUPPTRAPPNING 1. Televisionen slår igenom. Ska folk stanna hemma istället för att gå på bio?
KONFLIKTFÖRLÖSNING 1. Det visar sig att filmen överlever. Bättre ljusutrustning på 60-talet, lätta tystgående 35 mm-kameror på 70-talet och känsligare färgfilm på 80-talet skapar nya möjligheter för filmarna. Ständigt nya storfilmer drar rekordpublik, medan smalare film överlever med stöd från det offentliga, TV-kanaler m m.
KONFLIKTUPPTRAPPNING 2. Videobandspelaren och DVD-spelaren slår igenom. Ska folk hyra film och stanna hemma istället för att gå på bio?
KONFLIKTFÖRLÖSNING 2. Det visar sig att filmen överlever. Digital teknik revolutionerar filmskapandet och innebär utmaningar för skådespelarna, som ofta står i en studio med en grön bakgrund och försöker se ut att vara uppskrämda av dinosaurier, utomjordiska farkoster etc. Filmer som "Jurassic Park" (1993), "Forrest Gump" (1994) och "Independence Day" (1996) visar på de nya möjligheterna med digital filmbearbetning. La grande illusion har aldrig varit plus grande.
KONFLIKTUPPTRAPPNING 3. Filmer börjar säljas som DVD allt kortare tid efter premiären, med intressant extramaterial, t ex bortklippta scener som ibland tycks roa mer än själva filmen. Ska biograferna överleva?
KONFLIKTFÖRLÖSNING 3. Det visar sig att intresset för film ökar. Filmbolagen satsar enorma belopp på enstaka storfilmer. Allt är uträknat: DVD-försäljningen ger större intäkter än inkomsterna från biograferna, som i sin tur tjänar mer på att sälja popcorn och CocaCola än på själva filmvisningen. Filmerna, som uppskattas av både publiken och recensenterna, måste gå ihop ekonomiskt, annars... Allt fler skaffar hemmabioanläggningar. Vi tycks stå på randen till en cineastisk tidsålder.
KONFLIKTUPPTRAPPNING 4. Illegal nedladdning via Internet blir allt vanligare. I debattartiklar i tidningarna hävdar förespråkare för fri nedladdning att motståndarna inte inser att den nya tiden är här. På grund av ensidig kost och bristfälligheter i skolutbildningen kan dessa radikala debattörer inte räkna ut att illegal nedladdning av film via Internet ger 0 kronor i intäkt till dem som ska betala fakturor från filminspelningarna och löner till skådespelare och alla andra filmarbetare. Alla stora filmbolag går i konkurs. Den sista storfilmen – A man arrived by train at lunchtime (2013) – ger rekordmånga illegala nedladdningar på Internet. Alla biografer stängs. Biograffåtöljerna säljs till hemmabioägare. Biograferna blir gallerior. Utan affärsmässig filmproduktion blir de enda filmer som produceras sådana som tidigare i filmfestivalkataloger beskrivits som ”kompromisslösa”, ”originella”, ”andlöst estetiska upplevelser” och ”jag har träffat regissören”. I TV visas ändlösa såpor där varandra ständigt överbjudande annonsörers budskap ger handlingen ny riktning. En vegetarian börjar äta hamburgare, en smålänning klär sig i femtusenkronorsjeans, en trollhättebo skaffar en Volvo.
AVTONING. Den 28 december 2015. Två bröder, som med en vanlig DV-kamera har spelat in en film om ett snabbtåg som anländer till en järnvägsstation, visar filmen för bekanta i sin hemmabioanläggning. Delar av publiken somnar.
(Källa för fakta: ne.se)
PRESENTATION. Stumfilmen blir populär underhållning. Den gyllene fars-eran följs av äventyrsfilmer, komedier, dramatiska filmer, nyhets- och dokumentärfilmer. Följetongfilmer med cliffhangers blir ett återkommande nöje för biopubliken. Ljudfilmen gör entré. 1927 hörs Al Jolson säga några repliker i Jazzsångaren – en sensation! Färgfilmen får sitt genombrott 1939 med "Borta med vinden”.
FÖRDJUPNING. Storfilmer i stora, breda format och med mängder av statister drar storpublik till biograferna. På 1950-talet kommer Cinerama med tre projektorer i specialbyggda biografer, Cinemascope med en extra bred filmduk, Todd-AO-systemet med 65 mm film i kameran – 70 mm film för sex ljudspår – och magnetisk inspelning av ljudet.
KONFLIKTUPPTRAPPNING 1. Televisionen slår igenom. Ska folk stanna hemma istället för att gå på bio?
KONFLIKTFÖRLÖSNING 1. Det visar sig att filmen överlever. Bättre ljusutrustning på 60-talet, lätta tystgående 35 mm-kameror på 70-talet och känsligare färgfilm på 80-talet skapar nya möjligheter för filmarna. Ständigt nya storfilmer drar rekordpublik, medan smalare film överlever med stöd från det offentliga, TV-kanaler m m.
KONFLIKTUPPTRAPPNING 2. Videobandspelaren och DVD-spelaren slår igenom. Ska folk hyra film och stanna hemma istället för att gå på bio?
KONFLIKTFÖRLÖSNING 2. Det visar sig att filmen överlever. Digital teknik revolutionerar filmskapandet och innebär utmaningar för skådespelarna, som ofta står i en studio med en grön bakgrund och försöker se ut att vara uppskrämda av dinosaurier, utomjordiska farkoster etc. Filmer som "Jurassic Park" (1993), "Forrest Gump" (1994) och "Independence Day" (1996) visar på de nya möjligheterna med digital filmbearbetning. La grande illusion har aldrig varit plus grande.
KONFLIKTUPPTRAPPNING 3. Filmer börjar säljas som DVD allt kortare tid efter premiären, med intressant extramaterial, t ex bortklippta scener som ibland tycks roa mer än själva filmen. Ska biograferna överleva?
KONFLIKTFÖRLÖSNING 3. Det visar sig att intresset för film ökar. Filmbolagen satsar enorma belopp på enstaka storfilmer. Allt är uträknat: DVD-försäljningen ger större intäkter än inkomsterna från biograferna, som i sin tur tjänar mer på att sälja popcorn och CocaCola än på själva filmvisningen. Filmerna, som uppskattas av både publiken och recensenterna, måste gå ihop ekonomiskt, annars... Allt fler skaffar hemmabioanläggningar. Vi tycks stå på randen till en cineastisk tidsålder.
KONFLIKTUPPTRAPPNING 4. Illegal nedladdning via Internet blir allt vanligare. I debattartiklar i tidningarna hävdar förespråkare för fri nedladdning att motståndarna inte inser att den nya tiden är här. På grund av ensidig kost och bristfälligheter i skolutbildningen kan dessa radikala debattörer inte räkna ut att illegal nedladdning av film via Internet ger 0 kronor i intäkt till dem som ska betala fakturor från filminspelningarna och löner till skådespelare och alla andra filmarbetare. Alla stora filmbolag går i konkurs. Den sista storfilmen – A man arrived by train at lunchtime (2013) – ger rekordmånga illegala nedladdningar på Internet. Alla biografer stängs. Biograffåtöljerna säljs till hemmabioägare. Biograferna blir gallerior. Utan affärsmässig filmproduktion blir de enda filmer som produceras sådana som tidigare i filmfestivalkataloger beskrivits som ”kompromisslösa”, ”originella”, ”andlöst estetiska upplevelser” och ”jag har träffat regissören”. I TV visas ändlösa såpor där varandra ständigt överbjudande annonsörers budskap ger handlingen ny riktning. En vegetarian börjar äta hamburgare, en smålänning klär sig i femtusenkronorsjeans, en trollhättebo skaffar en Volvo.
AVTONING. Den 28 december 2015. Två bröder, som med en vanlig DV-kamera har spelat in en film om ett snabbtåg som anländer till en järnvägsstation, visar filmen för bekanta i sin hemmabioanläggning. Delar av publiken somnar.
(Källa för fakta: ne.se)
måndag 10 mars 2008
Glöm inte kvittot!
En gång för några år sedan när jag verkade under enskild firma skulle jag köpa en miniräknare. Den kostade 99:90. Jag gav expediten en hundring, tog miniräknaren och gick. ”Glöm inte kvittot!” ropade då expediten efter mig. ”Det kan vara bra att ha till bokföringen.”
Jag tog kvittot och begav mig mot mitt kontor. Under tiden reflekterade jag över situationen. Utan kvitto hade jag inte kunnat dra av utgiften mot mina inkomster i deklarationen och därmed minska min skatt. Det hade blivit etthundra kronor mindre i plånboken, helt enkelt.
Om jag däremot hade tagit kvittot och glömt miniräknaren hade följande hänt:
1. Jag hade kunnat dra av momsen, 20 kronor mindre skatt.
2. Av den återstående utgiften på 80 kronor hade jag kunnat dra av en fjärdedel i form av egenavgifter, således 20 kronor mindre skatt.
3. Av de 60 kronor som återstod hade jag sluppit betala den skatt som 60 kronor ger (eftersom min skattepliktiga inkomst skulle minska med 60 kronor). Med en intäkt motsvarande en månadslön på minst 24.000 kronor hade jag, med 54 procents marginalskatt, minskat min skatt med 32 kronor.
Således en total skatteminskning med 72 kronor. Netto skulle den glömda miniräknaren alltså ha kostat mig 28 kronor. Jag kunde köpt en ny och därmed, med två kvitton (200:-) och en miniräknare, ha betalat netto 56 kronor.
Det innebär att tre miniräknare med kvitto kostar mindre än en miniräknare utan kvitto!
Visst är det häftigt att betala skatt, men nog är det märkligt med ett samhälle där kvittona är värdefullare än produkterna.
Lustigt nog har detta lett till att en betydande del av vår ekonomi är kvittofri till berörda parters stora belåtenhet.
Det borde kunna göras annorlunda!
Jag tog kvittot och begav mig mot mitt kontor. Under tiden reflekterade jag över situationen. Utan kvitto hade jag inte kunnat dra av utgiften mot mina inkomster i deklarationen och därmed minska min skatt. Det hade blivit etthundra kronor mindre i plånboken, helt enkelt.
Om jag däremot hade tagit kvittot och glömt miniräknaren hade följande hänt:
1. Jag hade kunnat dra av momsen, 20 kronor mindre skatt.
2. Av den återstående utgiften på 80 kronor hade jag kunnat dra av en fjärdedel i form av egenavgifter, således 20 kronor mindre skatt.
3. Av de 60 kronor som återstod hade jag sluppit betala den skatt som 60 kronor ger (eftersom min skattepliktiga inkomst skulle minska med 60 kronor). Med en intäkt motsvarande en månadslön på minst 24.000 kronor hade jag, med 54 procents marginalskatt, minskat min skatt med 32 kronor.
Således en total skatteminskning med 72 kronor. Netto skulle den glömda miniräknaren alltså ha kostat mig 28 kronor. Jag kunde köpt en ny och därmed, med två kvitton (200:-) och en miniräknare, ha betalat netto 56 kronor.
Det innebär att tre miniräknare med kvitto kostar mindre än en miniräknare utan kvitto!
Visst är det häftigt att betala skatt, men nog är det märkligt med ett samhälle där kvittona är värdefullare än produkterna.
Lustigt nog har detta lett till att en betydande del av vår ekonomi är kvittofri till berörda parters stora belåtenhet.
Det borde kunna göras annorlunda!
Kunskap är en glänta i skogen
Välkommen till det här testet för blivande riksdagsmän. Du ska:
• redogöra för viktiga händelser under revolutionernas tid och jämföra med andra länder,
• redogöra för hur dessa förändringar har förändrat människors livsvillkor och vilken betydelse dessa har för vår egen tid,
• redogöra för samhällsekonomi, världsekonomi och miljöfrågor på olika nivåer i samhället samt jämföra några olika länder.
Samtidigt ska du
• kunna skriva olika sorters texter så att innehållet framgår tydligt samt tillämpa skriftspråkets normer, både vid skrivande för hand och med dator,
• ha kunskaper om språket som gör det möjligt att göra iakttagelser av eget och andras språkbruk,
• berätta om symboler, riter, centrala berättelser och trosuppfattningar i några världsreligioner samt om grundtankar och uttrycksformer i några andra livsåskådningar.
Nej, jag bara skojade. Det är inget test för riksdagsmän. Det är Skolverkets krav för godkänt i årskurs nio. Detta ska man klara för att komma in på gymnasiet, vilket som bekant numera krävs för alla yrken, även de praktiska. För att få jobb. Och alla måste få jobb nu när vi fyrtiotalister är på väg att pensionera oss.
Under rubriken ”Detta ska du kunna” möter sådana texter min son och hans klasskamrater. Det är ju rena stoppsignalen för en genomsnittlig tonåring, eller hur?
Så skriver Skolverket, och sedan är det upp till alla skolor att formulera dem på ett begripligt sätt. Vilket således inte alltid sker. Och när det sker kan det ju bli hur som helst. Vilket säkert ofta sker. Olika målformuleringar ger ojämförbara betyg.
Själv undrar jag varför inte Skolverket själva formulerar sig så att eleverna begriper. Då skulle lärarna få mer tid och energi till att undervisa, alla elever skulle begripa målen, och betygen skulle bli mer rättvisa.
Frågorna hopar sig. Vem ansvarar till exempel för att det heter "area" i matematiken istället för "yta"? "Hur stor area har har din lägenhet?" säger man ju inte. Jag kan tänka mig att användandet av ordet "area" har del i de dåliga mattebetygen i grundskolan.
En gång gjorde jag ett skrivjobb om produktframtagning för Ericsson. Texten översattes till engelsk-engelska av en översättningsbyrå. Uttrycket köpa-tillverka-analys blev manufacture-purchase analysis. Vår kund tog texten till en amerikansk kollega på Ericssons fabrik i Lynchburg. Kollegan ändrade det till ”make-buy analysis”.
Detta kan man reflektera över. Medan den engelska versionen är ett exempel på hur man får makt genom ett komplicerat språk (engelsk tradition) visar den amerikanska varianten hur språket används för att få något gjort (amerikansk tradition). Sex uttalade stavelser i England blev två stavelser i USA – en effektivisering med 200 procent!
När min son gjorde teoriprovet för golf klarade han först inte ett skriftlig prov (har ni sett hur frågorna ser ut?) men blev sedan godkänd i ett muntligt förhör. Han kommenterade det så här:
”Det är inte reglerna som är svåra, det är orden.”
Det här tycker jag är utmärkt pedagogisk vishet. Kunskap kan ses som en glänta i skogen. För att förmedla kunskapen måste man först gallra bort kunskapsdöljande ord i form av slyn och buskar så att så få träd (ord) som möjligt finns kvar i en kristallklar struktur. Men – om man tar bort för många träd blir kunskapen till slut ordlös och kan inte förmedlas, möjligen undantagen enkla visuella instruktioner, typ IKEAs monteringsinstruktion för Billy-hyllor.
• redogöra för viktiga händelser under revolutionernas tid och jämföra med andra länder,
• redogöra för hur dessa förändringar har förändrat människors livsvillkor och vilken betydelse dessa har för vår egen tid,
• redogöra för samhällsekonomi, världsekonomi och miljöfrågor på olika nivåer i samhället samt jämföra några olika länder.
Samtidigt ska du
• kunna skriva olika sorters texter så att innehållet framgår tydligt samt tillämpa skriftspråkets normer, både vid skrivande för hand och med dator,
• ha kunskaper om språket som gör det möjligt att göra iakttagelser av eget och andras språkbruk,
• berätta om symboler, riter, centrala berättelser och trosuppfattningar i några världsreligioner samt om grundtankar och uttrycksformer i några andra livsåskådningar.
Nej, jag bara skojade. Det är inget test för riksdagsmän. Det är Skolverkets krav för godkänt i årskurs nio. Detta ska man klara för att komma in på gymnasiet, vilket som bekant numera krävs för alla yrken, även de praktiska. För att få jobb. Och alla måste få jobb nu när vi fyrtiotalister är på väg att pensionera oss.
Under rubriken ”Detta ska du kunna” möter sådana texter min son och hans klasskamrater. Det är ju rena stoppsignalen för en genomsnittlig tonåring, eller hur?
Så skriver Skolverket, och sedan är det upp till alla skolor att formulera dem på ett begripligt sätt. Vilket således inte alltid sker. Och när det sker kan det ju bli hur som helst. Vilket säkert ofta sker. Olika målformuleringar ger ojämförbara betyg.
Själv undrar jag varför inte Skolverket själva formulerar sig så att eleverna begriper. Då skulle lärarna få mer tid och energi till att undervisa, alla elever skulle begripa målen, och betygen skulle bli mer rättvisa.
Frågorna hopar sig. Vem ansvarar till exempel för att det heter "area" i matematiken istället för "yta"? "Hur stor area har har din lägenhet?" säger man ju inte. Jag kan tänka mig att användandet av ordet "area" har del i de dåliga mattebetygen i grundskolan.
En gång gjorde jag ett skrivjobb om produktframtagning för Ericsson. Texten översattes till engelsk-engelska av en översättningsbyrå. Uttrycket köpa-tillverka-analys blev manufacture-purchase analysis. Vår kund tog texten till en amerikansk kollega på Ericssons fabrik i Lynchburg. Kollegan ändrade det till ”make-buy analysis”.
Detta kan man reflektera över. Medan den engelska versionen är ett exempel på hur man får makt genom ett komplicerat språk (engelsk tradition) visar den amerikanska varianten hur språket används för att få något gjort (amerikansk tradition). Sex uttalade stavelser i England blev två stavelser i USA – en effektivisering med 200 procent!
När min son gjorde teoriprovet för golf klarade han först inte ett skriftlig prov (har ni sett hur frågorna ser ut?) men blev sedan godkänd i ett muntligt förhör. Han kommenterade det så här:
”Det är inte reglerna som är svåra, det är orden.”
Det här tycker jag är utmärkt pedagogisk vishet. Kunskap kan ses som en glänta i skogen. För att förmedla kunskapen måste man först gallra bort kunskapsdöljande ord i form av slyn och buskar så att så få träd (ord) som möjligt finns kvar i en kristallklar struktur. Men – om man tar bort för många träd blir kunskapen till slut ordlös och kan inte förmedlas, möjligen undantagen enkla visuella instruktioner, typ IKEAs monteringsinstruktion för Billy-hyllor.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)