Rapport på en förstasida – för kort 1997, för långt idag

Jag läste i Svenska Dagbladet om vilka artiklar som var de mest lästa på svd.se under 2007. Eller mest klickade-på, kanske man ska uttrycka det. För det är ju det man gör – man klickar på det som väcker nyfikenhet. Handen på hjärtat...
De tre mest klickade-på var hade rubrikerna ”Programledare på TV4 blottade sig”, ”Roger hittade den rätta – 50 gånger per år” och ”Stinkande hål slukade hus”.
Ingen av dessa artiklar lär ha innehållit något som bidrar till att bygga en bättre värld. Och ändå kommer vi att få se mer av detta. De som sätter samman materialet i webbtidningarna ser exakt vilken typ av rubriker som ger flest klick (och annonsintäkter). och vi kommer att läsa allt mindre av fördjupande texter.
En morgon under 1990-talets andra hälft blev Sydsvenska Dagbladets prenumeranter konfunderade när de hämtade tidningen i brevlådan. Hela förstasidan upptogs av text. Och inte vilket text som helst. Det var föregående kvälls Rapportsändning – alla orden, från ”Godafton” till ”Tack John, våren dröjer tydligen ett tag till, Rapport är slut, godafton.”
Den gången var budskapet att det finns mycket mer att läsa i en tidning än vad man kan höra i en rapportsändning. Idag kan man se Rapport-redovisningen i Sydsvenskan i kontrast till den textmängd som man är beredd att ta till sig på en webbsida. En helsida text i broadsheet-format är väldigt mycket för mycket för en webbsida.
Så oron att folk väljer bort morgontidningen och läser på webben istället handlar om mycket mer än dagstidningsföretagens ekonomiska överlevnad. Det är lätt att inse att vår kunskap om alla aspekter på omvärlden kommer att bli förytligad och fragmentiserad.
Så kan man i kanal 5 på morgnarna se tre radioprogramledare i reklamradiokanalen the Voice stå och prata in i mikrofoner ungefär så här: ”I Sovjetunionen fanns på sin tid en bil som hette Drabant.” ”Nej, den hette Trabant.” ”Den hette Drabant.” ”Nej, Trabant.” ”Nåja, oavsett vad den hette så...”
Min son som varje morgon lyssnar på denna TV-sända radiokanal kommer alltså att få leva sitt liv okunnig om att bilen hette Trabant och tillverkades i Östtyskland. Bara som ett exempel.
Jag läste att den genomsnittlige läsaren av världens mest framgångsrika webbtidning, New York Times (nytimes.com), stannar endast 68 sekunder om dagen på sajten. Jämför det med att dagstidningsläsaren i genomsnitt ägnar sin tidning 16 minuter dagligen.
Om vanliga dagstidningar inte bär sig, och om artiklar av sensationskaraktär är det som ger störst annonsintäkter på webben, så kan vi i framtiden förvänta oss mer yta och mindre djup, ökad specialisering och minskad allmänbildning, större okunnighet och fler fördomar, fler experter och färre humanister, populistiska politiker och oinformerade medborgare.
"Bildning är det som blir kvar sedan vi glömt allt vad vi lärt oss", skrev Ellen Key. Ju mindre vi har att glömma, desto mindre bildning har vi kvar.
Ojdå, det här blev visst alldeles för mycket text för en webbsida. Vad gör vi nu?