En målvakt med moral

Blåvitts nye målvakt gjorde en mycket bra match i den allsvenska premiären. Det var lugnande. Hans föregångare, Bengt Andersson, valde rätt ögonblick att lägga handskarna på hyllan i höstas, 41 år gammal och med ett nyvunnet allsvenskt guld.
Bengt tänker jag på ibland av ett speciellt skäl. För några år sedan när en diskussion om förlängning av hans kontrakt med IFK Göteborg pågick uttalade han sig i tidningen. ”Det blir en fortsättning”, sa han. ”Har ni skrivit under kontraktet?” frågade reportern. ”Nej, men vi har tagit i hand om saken, och det är samma sak för mig”, sa Bengt.
När jag läste det där blev jag glad. Tiderna har ju förändrats, och begreppet hedersman, en man som man kan lita på, där ett handslag räcker, känns som tillhörande en svunnen tid. Gentlemen’s agreement väger lätt, vi reagerar inte längre om muntliga avtal bryts ”eftersom inget är skrivet”, juridiken är det enda som gäller, och vi som minns folkhemmet blir färre och färre.
Och det som den yngre generationen inte känner till kan den ju inte sakna.
Men när jag läste om Bengt Anderssons handslag som räcker tänkte jag att begrepp som tillit och respekt kanske inte är helt borta i vårt samhälle. Det kändes hoppfullt.
Jag vill minnas att Bengt Andersson återgick till sitt snickaryrke. Jag kan tänka mig att det blir rejäla byggen.