Glöm inte kvittot!

En gång för några år sedan när jag verkade under enskild firma skulle jag köpa en miniräknare. Den kostade 99:90. Jag gav expediten en hundring, tog miniräknaren och gick. ”Glöm inte kvittot!” ropade då expediten efter mig. ”Det kan vara bra att ha till bokföringen.”
Jag tog kvittot och begav mig mot mitt kontor. Under tiden reflekterade jag över situationen. Utan kvitto hade jag inte kunnat dra av utgiften mot mina inkomster i deklarationen och därmed minska min skatt. Det hade blivit etthundra kronor mindre i plånboken, helt enkelt.
Om jag däremot hade tagit kvittot och glömt miniräknaren hade följande hänt:
1. Jag hade kunnat dra av momsen, 20 kronor mindre skatt.
2. Av den återstående utgiften på 80 kronor hade jag kunnat dra av en fjärdedel i form av egenavgifter, således 20 kronor mindre skatt.
3. Av de 60 kronor som återstod hade jag sluppit betala den skatt som 60 kronor ger (eftersom min skattepliktiga inkomst skulle minska med 60 kronor). Med en intäkt motsvarande en månadslön på minst 24.000 kronor hade jag, med 54 procents marginalskatt, minskat min skatt med 32 kronor.
Således en total skatteminskning med 72 kronor. Netto skulle den glömda miniräknaren alltså ha kostat mig 28 kronor. Jag kunde köpt en ny och därmed, med två kvitton (200:-) och en miniräknare, ha betalat netto 56 kronor.
Det innebär att tre miniräknare med kvitto kostar mindre än en miniräknare utan kvitto!
Visst är det häftigt att betala skatt, men nog är det märkligt med ett samhälle där kvittona är värdefullare än produkterna.
Lustigt nog har detta lett till att en betydande del av vår ekonomi är kvittofri till berörda parters stora belåtenhet.
Det borde kunna göras annorlunda!